de ää mycke nuu asså!

Jo så e det., som att t.ex.
- Jobbar flera skiften i respan HELT ENSAM!
- Tråkiga avsked var och varannan dag
- Tusen saker att fixa med före hemfärd
- Njuta och ta till vara på sista dagarna i Englandet


Det är jävligt underligt hur svårt det kan vara att ställa om sig mellan olika situationer.. December månad var jobbig då jag började bli tveksam över att åka bort och hade ingen lust alls. Men till slut så åkte jag ändå och nu har de där 5 månaderna som jag bävade inför varit och gått och så otroligt mycket snabbare än vad jag tänkt mig dessutom. I denna stund känner jag en bekant känsla smyga sig på "neej varför har jag inte gjort det och det och jag borde sett så mycket mer än jag gjort" osv osv. 


Nej, det är inte så att jag inte vill komma hem, absolut inte. Den här tiden har definitivt haft sin beskärda del av ups and downs, men jag är ändå glad över att jag gjorde rätt beslut. Jag kommer hem med en hel del erfarenhet och nya upplevelser i bagaget, eller hur det nu är man säger det haha! Det har varit fint att bo i underbara United Kingdom i 5 månader och det finns massor av saker jag kommer att sakna härifrån och förhoppningsvis får jag någon gång i framtiden uppleva det igen.


Men nu ser jag mest fram emot att komma hem till alla de sakerna som är så underbara med Finland, det bästa är förstås att det är hemma, och hemma är alltid bäst! :)


so guess I'll seee you sooooon then!! 

Bästaste A kom hit på söndag för att hälsa på i några dagar, idag på morgonen åkte hans flyg vid 1-tiden. Han är fortfarande här med mig, och nej han har inte missat flyget utan bestämde sig att stanna till lördag då han fick extra ledigt från jobbet mitt-i-allt.


I söndags firade vi hockey segern med champagne och pizza, trots att vi aldrig fick se matchen. På måndagen var vi i regniga Liverpool, vi åt mexikanskt och såg alla must-see sevärdheter. Dessutom såg vi Water for Elephants på bio, och den var just så bra som jag tänkt. Tisdagen började vi med att äta frukost och lunch på chinese buffet i Wigan,  sen tågade vi in till Manchester som visade sig från sin bästa sida och bjöd på musslor följt av pints i en beergarden. 


Idag är ännu ett mysterium.


(och jo, vi äter mat hela tiden)

Medans ni där hemma i Finlandet lär börja få sommar nu, så verkar vi ha gått in i en regnperiod här borta. Det regnar i några timmar, sen är solen framme så pass länge att man tror man ska våga sig ut igen..Och just då smäller det till med mer regn, och även åska har vi fått va med om de senaste dagarna. Jag är ändå den sista som klagar, nu har jag ju fått vara inomhus med gott samvete några dagar. Nej, det är inte så att jag är tråkig (inte bara) men jag hittade en ny bok förra veckan som jag fastnat i. 


"Water for elephants" av Sara Gruen. Boken har, som så många andra bra böcker, gjorts till film och går just nu på bio åtminstone här borta. Boken var otrooligt bra och igår läste jag ut den, besviken på ett sånt sätt som man blir när en bra bok tar slut. Nu längtar jag efter att gå och se den på bio! Min fascination över allt som heter Cirkus har nu blivit större, och passligt till det så såg jag på tidningen igår att The Moscow Cirkus e påväg till Wigan första veckan i Juni! Jag ska göra mitt bästa för att inte rymma iväg med den, men jag lovar inget..  Höhö!

Mammas dag!

Idag är det Mors-dag, så då jag tyvärr inte är hemma och firar just idag så passar jag på och säger GRATTIS här till världens bästa Mamma! Vill också säga grattis till Mommo och fina syster som idag får fira Morsdag för första gången i sitt liv idag. Hoppas ni får slappna av iallafall någon stund idag och får god mat och snälla barn hela dagen, det är ni värda (och mycket mer). KRAM!

Morning has broken, like the first morning

Blackbird has spoken, like the first bird
Praise for the singing, praise for the morning
Praise for the springing fresh from the word

Morning Has Broken, en vacker låt som spelades flitigt på spotify av mig och A, mest vid sådana där fina sena morgnar när man fick dricka kaffe hur sent man ville och stiga upp efter det. Nu har jag sovit i 3 timmar efter gårdagens festligheter och känner att det kanske behövs lite cat stevens för att orka med den här arbetsdagen. Cat stevens och jävligt många koppar kaffe.

en fin tanke slog mig nyss

I sommar ska jag jobba röven av mig.. och faktiskt få BETALT för det!


Efter att snart ha praktiserat i fem månader, så kan ni säkert gissa hur ljuv musik denna tanke är för mina öron.

Igår gjorde jag ett tappert försök att ha hockeykväll. Jag köpte öl och chips och fick lite hjälp av en kollega att fixa fram matchen live via nätet. I början av matchen skajpade jag lite med A, och det var humor. Tog mig genast tillbaka ca 10 år när pappa satt i soffan och kollade hockey. Man behövde inte se själv, för man kunde enkelt tyda pappas YESS alternativt något mindre fint ord om det blev mål för finnarna eller andra laget. Efter matchen var slut behövde man bara se vilken min han hade för att veta vilka som vann. Adde har exakt samma entusiasm och det är riktigt undehållande att höra på måste jag säga. Vad är det med finnar och hockey? Här i England så listar man hockey under "other sports" på BBC's sportsidor, bland andra actionsporter som Gymnastics, Bowling och Darts... Det är ju bara för att de är så värdelösa på hockey förstås. Jag och kocken hade ett roligt samtal igår om vilken sport som var coolare, fotboll eller hockey. Vi kan väl säga som så att jag vann den diskussionen (även om han inte höll med, hehe).


Min hockeykväll slutade efter första perioden då internet gav upp. PASKA! Nåja, lejonen vann ju inte ändå. 

Edinburgh

På torsdag hittade Adde på något vis fram till Wigan, utan desto mer vägvisning från mitt håll. Jag hann bli lite nervös när jag stod där vid tågstation och väntade på honom ändå, tänkte att han kanske missuppfattat något iallafall och inte hittat fram fast han påstått att han snart var där. Men plötsligt dök han upp där med en stor kram till mig och ett leende på läpparna. Vi hade nog båda två ett töntigt leende på läpparna konstant fyra dagar framåt. Så som ni kanske kan gissa hade vi en mycket lyckad semester tillsammans. 


Edinburgh var precis så som jag trodde, men ändå inte alls. Jag hade förväntat mig en vacker stad med mycket att se, massa turister, smala mörka kullerstensgator och grått väder. Staden var vacker och turister fanns det gott om, så där hade jag ju rätt. Smala gator, jovisst. Men där fanns också så många stora öppna ytor, parker och grönområden. Himlen var blå varje dag och solen sken. Mitt i stan finns Arthur's Seat, som är en kulle/berg/whatever, som är en populär turistattraktion och lär vara lite en sån grej man "måste" göra då man är där. Så efter att ha tagit en enorm scottish breakfast första morgonen bestämde vi oss för att klättra upp till toppen, två timmar hade vi räknat att det skulle ta efter att ha pratat med receptionisten på hotellet. Ungefär en timme senare var vi uppe på toppen, sådär lätt nöjda över oss själva förstås. Det var före vi såg på en skylt att det bara var 250m över havet... Vi antog att det var något slags elakt skämt, men nu såhär i efterhand kan jag ju meddela dig Adde att jag nu googlat detta, och nej det var det inget skämt, och vi kan nog inte kalla oss själva till Pro-bergsklättrare ännu tyvärr. 


Vi har ju gjort massa annat också på vår resa förstås. Som att äta mat t.ex. som ju är ett av våra gemensamma intressen, må vara att A's största intresse är att laga den och min att äta den men ändå. Jag tvingade A att äta Haggis men åt självklart ingen själv. Han tyckte att det smakade leverlåda utan ris men luktade äckligare. Försökte få honom att pröva Blackpudding, men utan resultat. Marmite har han heller inte prövat, jag är lite besviken faktiskt! (Inte för att det är någon smaksensation precis..)


Nu är det sleepytime för jag är ledig imorgon och vill inte sova bort hela dagen. Avslutar detta inlägg med några bilder OCH ett tack till älskling för en perfekt resa, saknar dig redan.

Världens bästa resesällskap!

Arthur's seat, som ser mycket högre ut i verkligheten...(!!!)

Helt otrolig utsikt från toppen