Getting to know Wigan: Edinburgh

På torsdag hittade Adde på något vis fram till Wigan, utan desto mer vägvisning från mitt håll. Jag hann bli lite nervös när jag stod där vid tågstation och väntade på honom ändå, tänkte att han kanske missuppfattat något iallafall och inte hittat fram fast han påstått att han snart var där. Men plötsligt dök han upp där med en stor kram till mig och ett leende på läpparna. Vi hade nog båda två ett töntigt leende på läpparna konstant fyra dagar framåt. Så som ni kanske kan gissa hade vi en mycket lyckad semester tillsammans.

Edinburgh var precis så som jag trodde, men ändå inte alls. Jag hade förväntat mig en vacker stad med mycket att se, massa turister, smala mörka kullerstensgator och grått väder. Staden var vacker och turister fanns det gott om, så där hade jag ju rätt. Smala gator, jovisst. Men där fanns också så många stora öppna ytor, parker och grönområden. Himlen var blå varje dag och solen sken. Mitt i stan finns Arthur's Seat, som är en kulle/berg/whatever, som är en populär turistattraktion och lär vara lite en sån grej man "måste" göra då man är där. Så efter att ha tagit en enorm scottish breakfast första morgonen bestämde vi oss för att klättra upp till toppen, två timmar hade vi räknat att det skulle ta efter att ha pratat med receptionisten på hotellet. Ungefär en timme senare var vi uppe på toppen, sådär lätt nöjda över oss själva förstås. Det var före vi såg på en skylt att det bara var 250m över havet... Vi antog att det var något slags elakt skämt, men nu såhär i efterhand kan jag ju meddela dig Adde att jag nu googlat detta, och nej det var det inget skämt, och vi kan nog inte kalla oss själva till Pro-bergsklättrare ännu tyvärr.

Vi har ju gjort massa annat också på vår resa förstås. Som att äta mat t.ex. som ju är ett av våra gemensamma intressen, må vara att A's största intresse är att laga den och min att äta den men ändå. Jag tvingade A att äta Haggis men åt självklart ingen själv. Han tyckte att det smakade leverlåda utan ris men luktade äckligare. Försökte få honom att pröva Blackpudding, men utan resultat. Marmite har han heller inte prövat, jag är lite besviken faktiskt! (Inte för att det är någon smaksensation precis..)

Nu är det sleepytime för jag är ledig imorgon och vill inte sova bort hela dagen. Avslutar detta inlägg med några bilder OCH ett tack till älskling för en perfekt resa, saknar dig redan.